parkourfriends-logga

pARKOUR FRIENDS I   MEDIA

Utmanande parkour stärker självkänslan  - SvD 
Att känna sig välkommen i en idrottsförening är ingen självklarhet när man har adhd till exempel. Parkour friends på Värmdö vill att precis alla ska känna sig i­nkluderade och ha kul på träningen.

Otto Yrlid gör en side flip medan tränare Harry Holm håller koll. Foto: Anders Ahlgren / Svenska Dagbladet

Otto flyger genom luften i en hisnande volt. I en annan del av den stora röda ladan som rymmer en modern sporthall utmanar Ebba sig själv genom att ge sig ut på en smal bom. Det pågår parkourträning för 6–7-åringar, men det finns både lite äldre ”inspiratörer” (som Otto) på plats och erfarna tränare.
Sporten parkour, som utvecklades i Frankrike på 1980-talet, går ut på att snabbt och smidigt förflytta sig i stadsmiljö. De mest hisnande varianterna av sporten handlar om att kasta sig ut mellan hustak, över höga murar, från räcke till räcke.
Här på Lagnövallen utanför Stockholm är övningarna mer jordnära. Hopp och volter tränas med tjocka mjuka mattor inomhus. Målet är att ha kul, men en bonus är att alla blir säkrare på sina egna kroppar. Parkour är inte tävlingsinriktat. Det tilltalar många barn som gärna vill träna, men inte tävla.
 

Ingela Lantz med inspiratör Wilmer Tärnström, Helena Kilersjö och Henrik Kilersjö.
 Foto: Anders Ahlgren

Gymnastiktränarna Ingela och Daniel Lantz startade Parkour friends på Värmdö i höstas. Idén att starta en egen förening med en särskilt inkluderande attityd kom när deras son Julien inte längre fick fortsätta i den pojkgrupp han tränade gymnastik med. Då var han sex år gammal.
– Julien föddes i fel kropp och hette Juliette från början, men han har hela tiden tydligt visat att han känner sig som en kille och därför får han vara det, berättar Ingela Lantz.
Att gå över till en tjejgrupp var absolut inget Julien kunde tänka sig. I förskolan och i skolan har det fungerat smidigt med både personal och kompisar att bli behandlad som kille så frustrationen var stor för Ingela och Daniel. Själva har de varit engagerade i flera gymnastikföreningar i många år.
Detta ledde till att de startade Parkour friends på Värmdö med tydliga värderingar. Här ska inte kön, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, etnicitet eller ekonomiska förutsättningar spela någon roll för att man ska få känna glädjen i att träna sig till en bättre fysisk självkänsla. Tjejer och killar tränar tillsammans, de som inte har råd att betala får träna gratis.

Otto Yrling med tränaren Harry Holm, i bakgrunden inspiratörerna Oliver Segergren och Nils Nordqvist. Foto: Anders Ahlgren / Svenska Dagbladet

Att känna sig välkommen i en idrottsförening är ingen självklarhet när man har adhd till exempel.
Riksförbundet Attention startar i dagarna ett treårigt projekt vars syfte är att hitta nya former för samverkan så att fler barn och ungdomar mellan 10 och 16 år med neuropsykiatriska funktionshinder ska delta i idrottsverksamhet och föreningsliv. Forskning har visat att fysisk -aktivitet kan förbättra såväl koncentrationen som förmågan att planera och prioritera – något många har särskilt svårt för.
Som det ser ut nu tillbringar fler med neuropsykiatriska problem en ännu större del av sin fritid framför datorn än andra ungdomar. Förutom att de sitter stilla mer så går de också miste om de möjligheter att hitta nya kompisar utanför skolan genom idrottandet.
Många bär på erfarenheter av ständiga misslyckanden, enligt Anki Sandbergs som är ordförande i Riksförbundet Attention.
– Våra ungdomar kan behöva ett annat bemötande, ett lite annorlunda träningsupplägg och eventuellt mindre grupper. Därför ska vi ta det här projektet ut till idrottsledarna, ut till kommunerna, säger Anki Sandberg.
Hon känner till att parkour är populärt i största allmänhet, men det har också lite extra dragningskraft bland barn med adhd.
Enligt tränarna Ingela och Daniel Lantz så blir många barn med adhd särskilt duktiga på parkour eftersom de ofta är lite extra modiga. De ser gärna detta som ett slags superkraft eftersom de modiga barnen inte tvekar att ta sig över hindren när de får möjlighet utnyttja sin kreativitet och välja väg själva.
Här är träningen upplagd på ett sätt som passar dem. Reglerna är tydliga och de behöver sällan stå i kö och vänta, vilket kan vara svårt för ”barn utan bromsar”. Då kan de välja en annan bana över hindren i stället.

 Läs hela reportaget här : www.svd.se/utmanande-parkour-starker-sjalvkanslan/om/idagsidan

Uppvärmning, Ebba får hjälp av Henrik Tönisson.
Foto: Anders Ahlgren